Sankt Liberii hög i Lund

Ett utav Sveriges mest okända fornminnen ligger i Lund och syns på bilden här ovan. Men, det är inte det rakt upp strävande krigsmonumentet efter slaget vid Lund 1676 som skymtar fram bakom träden. Istället rör det sig om kullen – ja gravhögen – i bildens förgrund.

Hur många gånger har man som lundabo inte passerat denna anonyma hög vilken idag ligger blygt bortglömd och inträngd i korset mellan ringleden och Kävlingevägen. Faktum är att det här är en historisk plats vilken spelat avgörande betydelse i nordisk historia långt innan det svenska befrielsekriget i Skåne på sextonhundratalet.

Själva högen är sannolikt en bronsåldershög och går under många namn såsom Lerbäckshögen, Sliparebacken, Lybergs hög, Slibe hög eller Sankt Liberii hög. Vem som ligger begravd i den är okänt, och därmed även högens ursprungliga namn. Vet gör vi i vilket fall att den har sitt ursprung i förkristen tid och att det kristet klingande “Sant Liberii” är tillkommet i ett senare skede, antagligen i ett försök att knyta helgonet till Lund.

Vid Sankt Liberii hög hölls redan på 1100-talet ting. Tinget hade tidigare hållits vid Tre-högar i närheten av Uppåkra som ju tidigt varit regionens centralort, men nu förlades den alltså hit. Antagligen i samband med att Lund fick en allt mer framträdande plats som stad och biskopssäte. Platsen förblev sedan tingsplats för områdets allmoge och stormän fram tills början på sextonhundratalet då tinget flyttades in till stadens tingshus.

Men platsen fyllde också en annan funktion i det medeltida samhället. De danska kungarna valdes av tradition i Viborg på Jylland. Därefter begav sig den nyvalde konungen, eller regenten, ut på den danska motsvarigheten till den svenska Eriksgatan. Under denna färdades de svenska kungarna mellan de olika tingen, främst i mälar- och götalandskapen. På plats hyllades och erkändes (förhoppningsvis) sedan kungen av representanter från landskapens allmoge och frälse. För de danska regenternas del gick den något mindre omfattande resan från Viborg till, Ringstedt på Själland och så sedermera till Lerbäckshögen utanför Lund för att här hyllas av den östdanska riksdelen.

Vilka kungabesök som faktiskt finns belagda i källorna är i skrivande stund okänt för mig, men vi vet att unionsdrottningen Margareta verkligen var där. Man vet (tror) också att det var den danske kungen Sven Tveskägg som inrättade det skånska tinget, även om det vid just det tillfället alltså inte samlades norr om staden.

Det kan vara värt att betänka således nästa gång du passerar den lilla monumentparken i norra Lund. Det är verkligen en historisk plats. I dess närhet utspelade sig inte enbart mycket utav stridigheterna under slaget vid Lund en kall decemberdag 1676. Just där på kullen har det i ett halvt årtusende hållits ting och där har danska kungar utropats – och klättrar man upp på den lilla högen via den stentrappa som leder upp längs den ena sida kan man högst sannolikt stå på samma plats där kungar och drottningar stod när de mottog folkets klagomål, hyllningar och trohetsförsäkran.