Katarina av Sachsen Lauenburg

Det finns olyckliga öden i historien som man som historiker liksom inte kan bortse ifrån när man passerar dem i sin läsning. Det är ofta människor vars levnadsöden skänker en känsla av sorg omkring sig. Ofta liv som upphör i olycka och förtid. Igår skrev jag kort om Katarina av Sachsen-Lauenburg, Gustav Vasas första hustru, med anledning av hennes bortgång. Det visade sig att hennes födelsedag var idag, bara dagen efter.

Katarina av Sachsen-Lauenburg föddes i Ratzeburg den 24 september 1513 – alltså idag för 501 år sedan. Hon var dotter till den protestantiske hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburg och Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel. Om modern vet vi inte så mycket men hennes far hade varit den som infört den reformerta läran i Lauenburg och efter en del inte alltid lyckosamma militära äventyrligheter riktade mot stiftet i Bremen hade han erhållit sin förläning från den tyskromerske kejsar Karl V i Augsburg år 1530. Den unga Katarina som var det tredje av totalt sex barn i familjen kom således att få en protestantisk uppfostran i ett nordtysk småfursteligt hov.

Katarinas äldre syster, Dorothea, hade gifts bort med den danske kronprinsen, den blivande Kristian III redan år 1525 och skulle komma att bli drottning både över Danmark och Norge. Katarina själv fördes genom ett politisk arrangemang, vilket kanske syftade mer till att föra Sverige och Danmark närmare varandra hellre än Sverige närmre Sachsen-Lauenburg, på sin artonårsdag 1531 fram i Stockholm för att äkta den då trettiofemårige Gustav Vasa – kung av Sverige. Paret vigdes av den nytillträdde ärkebiskopen Laurentius Petri. Han var bror till den välkände Olaus och rikets första evangeliska ärkebiskop. Paret vigdes i storkyrkan och Katarina kröntes på samma dag till Sverige drottning. Om hennes utseende vet man ingenting, inga porträtt finns bevarade, mer än att hon var liten och nätt till växten och knappa 160 centimeter lång. Vidare var Katarina på moderns sida också avlägset släkt med den gamla svenska folkungaätten och den blivande drottningen blev därför en kungens länk även till denna gamla släkt med hävdvunna krav på den krona han just tagit i beslag.

Drottning Katarina skänkte landet och Gustav rikets första tronarvinge när hon nedkom med prinsen Erik, den blivande Erik XIV, drygt två år efter vigseln. Hon själv har i historieskrivningen beskrivits som nyckfull och motvilligt inställd till svenska seder och bruk. Också äktenskapet med Gustav Vasa har ansetts varit olyckligt till sin natur. Historiker har allt sedan den tiden ömsom vederlagt ömsom belagt dessa påståenden. Vi, kan bara gissa. Men kanske får vi föreställa oss den ganska unga Katarina i hennes tillvaro. Bortgift i ett politiskt arrangerat äktenskap till en man – vars nycker och brutalitet rikets folk snart nog också fick känna på – strandsatt och isolerad i en kultur och ett hov fjärran från sin egen hembyggd. Kanske kom hennes avoga humör just härav, om hon nu ägde ett sådant, och kanske tyder den sena nedkomsten på att den varmaste av kärlekar inte heller gick att finna inunder slottets bolster. Hon lärde sig heller aldrig att prata svenska särskilt väl och Gustavs bristfälliga tyska bidrog till att paret hade svårt att samtala med varandra.

Två år efter hertig Eriks nedkomst var Katarina i vilket fall gravid på nytt. Dock vet vi inte hur långt gången hon var när hon närmade sig sin födelsedag den 24 september. Ett par veckor innan drottningen skulle firas anordnades dans i Stockholm, säkert med anledning av att den nykrönte danske kungen Kristian III, drottningens svåger, var på besök – i spektaklet föll drottningen illa under en dans med kung Kristian, kanske kan vi föreställa oss paret eller i vart fall den danske kungen såsom överförfriskad och glad i hågen över sitt trontillträde. Fallet lämnade drottningen liggandes. Så den 23 september dagen innan sin tjugoandra födelsedag avled hon och med henne det ofödda barnet.

En del rykten viskade redan i samtiden lät höra att kungen låtit slå ihjäl den unga drottningen sedan hon blivit liggandes i sin sjuksäng – de sentida obduktioner som gjorts har emellertid inte kunnat påvisa något sådant våld. Drottning Katarina kom inte att begravas ordentligt förrän år 1560 utan förblev bisatt i tjugofem år fram tills kung Gustavs egen bortgång. Idag ligger hon på Gustav Vasas högra sida i Uppsala domkyrka.